Små röda spöken

Vi har ett litet rött spöke i vårt sovrum. Det står där och lyser hemtrevligt på natten. Hela natten lyser det, och på morgonen släcker man det genom att trycka med handen på toppen av dess lilla huvud. Det lilla röda spöket kommer från Ikea och liten Arvid tycker mycket om det.

Liten Arvid växer snabbt. Just nu funderas det kring när det är dags för honom att flytta till eget rum. Hans säng står i vårt sovrum och ofta hamnar han i vår säng någon gång under natten när han vaknar. Han sover så gott så gott mellan oss i dubbelsängen, och det finns inget mysigare i hela världen än att krypa nära nära hans lilla varma kropp och nosa lite i hans hår!

Samtidigt så måste han ju förr eller senare ta lilla spöket under armen och flytta in i sitt rum. Det är ju bara det att den riktigt rätta tidpunkten aldrig infinner sig! Man kan alltid ta det en annan dag, en annan vecka, kanske i sommar. Och spelar det egentligen så stor roll? Vi gillar ju att ligga där som tre sardiner i en mysig burk.

Vad som däremot slår mig är att hela mitt liv hädanefter kommer att vara fullt av små röda spöken. Mitt barn kommer stegvis, sakta men oundvikligen, växa upp, frigöra sig, fjärma sig, skapa sitt eget liv. Kommer det vara smärtsamt? Troligen. Kommer jag att känna stolthet och glädje? Absolut. Jag kommer att stå där och vinka av honom när han tar spöket under armen och ger sig ut i livet, och han kommer alltid att vara lika efterlängtad och välkommen när han kommer tillbaka.